Intressant sommarprat dock stör mig på invandrarsvenskan när man är halvsvensk.

Vi har en del gemensamt att brutalt svikna av vuxna. När jag var liten tvingades jag bli vän med en polsk tjej. Systematiskt började man särbehandla oss. De gav bort MINA leksaker till henne. För att köpa dyra presenter till henne framför mig. Jag fick aldrig följa med till min fasters lantställe  där mina lekkamrater Å och F var för de skulle vara Dianas vänner nu. Vad jag än gjorde var jag sämre än Diana. Jag var elak och bortskämd, sakta men säkert trycktes 

Mitt självförtroende trycktes ner till botten. Jag hatar Dessa människor än idag,Liksom Linda Pira gjorde de vuxna små osynliga saker för att särbehandla.Hästarna blev en stor tröst i mitt liv, det var som att gömma sig ifrån vuxenvärlden. Jag drömde många gånger att jag skulle lägga en orm innanför deras tröja, jag gillade tanken att skrämma dem, såsom mitt fantasibarn Malte. Nu har jag fått min revanch, jag har lämnat mitt barndomshem, jag lever med en fin man, i ett fint bostadsområde. Diana slutade som sektmedlem i livets ord. Kusinen kommer alltid vara en looser. Min faster kommer aldrig få den kontakt med mig som hon önskar. Så precis som Linda Pira får man en revanch

Det märks att jag e uttråkad därföR bloggar jag. Men jag pratade med min fina vän Mikael. Vi har såna bra diskussioner, som idag fylleligg och att bjuda med sig själv. Så pinsamt beteende att man förutsätter att man är medbjuden. Samt inte har den insikten om sig själv? Jag bjöd ju inte med dig, varför ringer det ibgen klocka? Min kusin Gunnar är mästare på att bjuda in sig själv. kommer alltid i tid och otid. Usch